När det hela begav sig

Ja nu är alltså bloggen på något sätt igång. Med viss fundering och någon form av nervositet ger jag mig ut i bloggosfären. Jag tänker mig att jag skriver när andan faller på och ni läser när ni har lust. Svårare än så behöver det ju inte vara. Hur mycket jag hinner och vill återstår att se. Jag kommer vara precis så pretentiös, politiskt korekt och upptagen som jag är på riktigt. Det här med att jag innerst inne är en snäll kille kan bli svårt att ge uttryck för på bloggen. Men ni känner ju mig, vilket känns skönt.

Men nu är det dags tänkte jag. På något sätt vill jag ju samla mina intryck och berätta om det som händer och kommer att hända.

Den 27 maj blev jag uppringd av Sveriges ständiga representation vid FN i New York, efter att ha matat in ansökan med CV och personligt brev. Det hela blev ett kort men spännande samtal. Från reppen ville man kolla av min förmåga att hantera franskan. Språket som liksom studsar tillbaka på oss statsvetare med jämna mellanrum. Jag sa precis som det var "- Jag förstår viss franska men har ju aldrig hanterat franska i svåra politiska sammanhang". Efter det slängde jag in mina franskbetyg och därefter tog det några timmar innan de ringde tillbaka och erbjöd mig platsen. Det här med franskan får vi med all säkerhet anledning att återkomma till...

Femte utskottet kommer att bli min hemvist från den 8 september till och med den 19 december. Nervositeten, glädjen och spänningen kom liksom över mig. Då var det bara att påbörja det praktiska förberedandet...

New York, here I come!