Då återfinner sig sakta men säkert vardagen. Det känns lite som när festen är slut och gästerna lämnat. Jag har agerat son, guide och praktikantdiplomat de senaste dagarna. Mamma och pappa kom i onsdags kväll och det var med fröjd i sinnet och glädje i hjärtat (diskret upprepning) som jag mottog dem utanför jobbet. Sedan var det jobb för mig och turistande för dem och trevliga gemensamma middagar. Jag fick prata av mig om mina upplevelser och intryck och det behövdes, som att man samlat ihop intrycken under månaderna här. Lördag och söndag innebar shopping, tunnelbaneåkande, gospel, restauranger och Central Park. Fantastiskt trevligt och fina sensommartemperaturer på söndagen. Sedan blev det plötsligt måndag. Mer jobb men på kvällen bar det iväg till musikalernas musikal på Broadway. Det sägs ju i alla fall att den är det. Phantom of the Opera har gått här i 20 år och står på mångas att-göra-lista. Vi hade ordnat bra platser (läs: jag hade ordnat bra platser) och efter en riktigt trevlig middag på en restaurang som vi hade funnit (läs: mamma hade funnit) slog vi oss ner och fick två och en halv timmars ballader. Den är bra, men kan kanske bitvis upplevas som lång. Högt tempo och bra insatser rapporteras. Söndagens tur upp på Rockefeller Center (”The top of the Rock”) är också värt att upplevas igen. Solnedgång över ett höstfärgat Central Park och hela vackra betongmanhattan var en häftig upplevelse.
Men låt mig nu ta er med på ett möte. Torsdag lunch. Jag sitter och antecknar frenetiskt under informella förhandlingar i femte utskottet (under de formella förhandlingarna satt jag bakom Sverigeskylten i utskottet… kände att jag ville nämna detta så att ni vet vart ni ska utkräva ansvar för det mötets utgång… nedgång?). Hur som haver. Jag lämnar mötesrummet. Hugger en banan i Austrian Café, betalar och springer uppför trapporna, ok, går snabbt. Jag var på väg mot Förvaltarskapsrådet stora sal. Passerar Generalförsamlingen. GF-presidentens kontor och slår mig ner på första läktarraden i det stora Förvaltarskapsrådet. Där firas World Food Day under ledning av Annika Söder som är en av de höga cheferna för FAO i Rom. Panelen välkomnas in. Generalsekreterare Ban Ki-Moon, GF-presidenten, chefen för FAO, en framstående forskare och en kongressledamot för demokraterna i amerikanska kongressen. Huvudtalaren kom in sent. Under andra talet ökar spänningen i salen. Folk rör på sig nere vid ingångarna. Biffar med snäckor dyker upp som svampar ur jorden och dörrarna slås upp. Det går ett sus (verkligen bokstavligt talat) genom publiken. Bill Clinton glider snabbt in och liksom skrider fram i högt tempo och hälsar på alla händer som sträcks fram. Talaren avbryter sitt tal och åhörarna kan inte låta bli att ge ifrån sig en spontan applåd. Det var en sällan skådad entré. Clinton talade sedan över vikten av att kombinera utbildning och mat. Mat i skolan – mättar hungrande magar och ger kunskap. Så enkelt, så grundläggande, så mycket skam över situationen i denna värld när man tänker på det. Det är så vi kan rädda världen. Först när, av hunger skrikande, magar kan mättas, kan kunskap tas emot, kan vatten pumpas och grödor skördas. Först när människor är mätta kan vi bry oss om våra bröder och systrar. Först när människor är mätta kan vi bry oss om djuren som utrotas eller miljön som förstörs runt omkring oss. Först då kan vi ta ansvar. Så skulle jag ha sammanfattat Clintons tal. Han gjorde det bra. Han börjar också bli gammal.
Kommande dagar innebär jobb, kanadensisk frukost, veckorapportering, informella förhandlingar, informella informella förhandlingar, middag med musik imorgon kväll i Brooklyn med praktikantkollegorna, middag med Svenskt näringsliv på torsdag kväll och välkomstmiddag med min kompis Knut som kommer för valet på fredag. Sedan ska vi finna aktiviteter för sista valkampanjshelgen. Welcome, election day!
tisdag 28 oktober 2008
måndag 20 oktober 2008
The Dag Melting Plaza
Skrev jag om fredagens promenad? Alla dagars promenader. Sträckan promeneras minst en gång om dagen, oftas två. Men nu ger jag er en fredagspromenad.
Man greppar rapporterna när den formella sessionen är slut. Konferensrum tre på Garden Level (tvingades byta namn från Basement Level till Garden Level dagen innan Blair skulle hålla sitt tal för ett par år sedan - en engelsk PM håller inte tal i en Basement - Garden gillar engelsmän).
Vart var vi? I konferensrum tre i FN. Femte utskottets ständiga plenarsal. Bruna stolar och många anföranden. Rapporttyngden slog nya rekord. Tänk tre till fyra Stocholmstelefonkataloger. Stark som jag är (!?) greppar jag dessa och börjar promenaden. Ut ur konferensrummet. Vidare ner mot kaféterian. Det luktar liksom flygplats. Cigarettrök och parfym, kaffe och chokladcriossanter. Upp för trappan tillbaka till delegatingången - samma ingång som leder direkt upp till generalförsamlingen. Ut.Ut genom säkerhetsspärren med passerkortet och ha-en-bra-dag-nick till vakten.Ut!
Ut i solen och något mindre partikelfylld luft. Promenad ner. Möter skolklasser och turister. Diplomater och sekretariatstjänstemän. Passerar Roul Wallenberg monumentet med den så lysande symboliska övergivna portföljen vid de höga pelarna. Över övergångsstället. Går in på det som kallas Dag Hammarsköljd Plaza. Som svensk blir man nästan stolt - men inte nöjd - men ändå nöjd. Där kryllar det av liv. På marken minnesord från Dag. I luften duvor och de första höstlöven som singlar ner likt kastade sedlar på Wall street dessa dagar. Dagisbarn i vagnar fast i bussformat (vagn för åtta treåringar). Fast inte helt fast... De kunde vrida på sitsarna.
Torgstånd med grönsaker, pumpor, kål, bananer, jordgubbar och frukt är inte godis så; muffins, donuts, chokladcroissanter, igen. Människor. Turister. Afroamerikaner, asiater, gamla, européer, unga, gamla européer, min estniska kollega, Fredrik, skyndar förbi, fast han är dansk, kan ju skynda förbi ändå.Hälsar glatt. Alltid så glad. Sedan övergånsställe. Nu värker armen av rapporten . Borde ha tränat mer squash. Framme.
Möter en svensk kollega som håller upp dörren. Checkar in med kortet. Upp till 46:e våningen. Lägger ner rapporten.
Dags för lunch. Kinesiskt hämtlunch.
Man greppar rapporterna när den formella sessionen är slut. Konferensrum tre på Garden Level (tvingades byta namn från Basement Level till Garden Level dagen innan Blair skulle hålla sitt tal för ett par år sedan - en engelsk PM håller inte tal i en Basement - Garden gillar engelsmän).
Vart var vi? I konferensrum tre i FN. Femte utskottets ständiga plenarsal. Bruna stolar och många anföranden. Rapporttyngden slog nya rekord. Tänk tre till fyra Stocholmstelefonkataloger. Stark som jag är (!?) greppar jag dessa och börjar promenaden. Ut ur konferensrummet. Vidare ner mot kaféterian. Det luktar liksom flygplats. Cigarettrök och parfym, kaffe och chokladcriossanter. Upp för trappan tillbaka till delegatingången - samma ingång som leder direkt upp till generalförsamlingen. Ut.Ut genom säkerhetsspärren med passerkortet och ha-en-bra-dag-nick till vakten.Ut!
Ut i solen och något mindre partikelfylld luft. Promenad ner. Möter skolklasser och turister. Diplomater och sekretariatstjänstemän. Passerar Roul Wallenberg monumentet med den så lysande symboliska övergivna portföljen vid de höga pelarna. Över övergångsstället. Går in på det som kallas Dag Hammarsköljd Plaza. Som svensk blir man nästan stolt - men inte nöjd - men ändå nöjd. Där kryllar det av liv. På marken minnesord från Dag. I luften duvor och de första höstlöven som singlar ner likt kastade sedlar på Wall street dessa dagar. Dagisbarn i vagnar fast i bussformat (vagn för åtta treåringar). Fast inte helt fast... De kunde vrida på sitsarna.
Torgstånd med grönsaker, pumpor, kål, bananer, jordgubbar och frukt är inte godis så; muffins, donuts, chokladcroissanter, igen. Människor. Turister. Afroamerikaner, asiater, gamla, européer, unga, gamla européer, min estniska kollega, Fredrik, skyndar förbi, fast han är dansk, kan ju skynda förbi ändå.Hälsar glatt. Alltid så glad. Sedan övergånsställe. Nu värker armen av rapporten . Borde ha tränat mer squash. Framme.
Möter en svensk kollega som håller upp dörren. Checkar in med kortet. Upp till 46:e våningen. Lägger ner rapporten.
Dags för lunch. Kinesiskt hämtlunch.
söndag 19 oktober 2008
På hösten faller äpplena till marken
Jag tänkte passa på att ge er en direktrapport från helgens begivenheter. Nu sitter jag, (dessvärre inte nu när du läser detta för här finns ingen internetuppkoppling så publiceringen sker senare), nu sitter jag på IKEA i Brooklyn och blickar ut över hamnen, Manhattans skyline och rakt framför mig skådar jag Frihetsgudinnan. Vänder jag mig in mot restaurangen är det köttbullar, lingonberryjam och massor med söndagslediga småbarn som är här med sina föräldrar. Jag fick mina köttbullar och fick personalen att få ur helgens sista lingonsylt ur burken utan argumentet – ”jag har IKEA-shoppat sedan jag var fem – på världens första IKEA – jag är svensk”. Här är det som hemma. Billy och Poäng är här. Hallontavlor där det står ”bär [ber]” (typiskt Sthlmskt uttal?! röstar för [baer])på väggarna och allt annat. I de monterade Billyhyllorna är det till och med svenska böcker. Förutom Frihetsgudinnan och Manhattans skyline skulle jag lika gärna kunna sitta på IKEA i Jönköping. Det låter fånigt kanske men man behöver nog ett avbrott från det amerikanska och att då få detta, det småländska, fina, är inte tokigt. Nu är jag mätt och belåten och ska snart ta gratisfärjan tillbaka till Manhattan. Ska leta rätt på lite kanelbullar och sill att köpa med hem först bara.
Hösten kom. Hösten kom igår. Då gick värmen på i lägenheten, AC:n på tunnelbannan gick från isande till värmande, luften blev klar och jag skådade och doftade den första lövhögen (helt seriöst blev jag nästan tårögd av naturdoften – tror det har med åldern att göra). KIC:arna kom. KIC:arna och mina vänner Ulrika och Maria (de är alltså både vänner och KIC:are) i torsdags. Såå trevligt att få möta upp dem, släppa lös tankekreativiteten om hur vi kan få till en mer demokratiskt värld (sic!). Vi pratade FN på reppen, skrev lite strategi på hotellet (jag skrev lite, de skrev mycket), åt indisk middag och shoppade loss på alla tänkvärda ställen. Ulrika gav mig nya, bättre, fräschare minnen från affären med de långa köerna. Troligen tar jag föräldrarna dit nästa helg. Nu är det bara att hålla tummarna för att deras andra möten ger tillbaka. Mer KIC åt världen och mer av världen åt KIC! Ulrika blev också ciceron i för mig, delvis, nya delar av denna stad. Mycket bra för mig!
Sen har jag fått nöjet att få egen tid. Tänker på hur vi på olika sätt värderar egen tid. Förmågan att njuta av egen tid. Ta vara på den och växa av den. Det är viktigt. Och ohh så moget. Jag har haft lite egen tid igår och idag. Igår traskade jag vid 18-tiden till en bokhandel. Varje stor bokhandel har ett kafé. Man plockar på sig böcker och tidningar och sätter sig i kaféet. Läser, äter en kalkonpanini (låter trevligare med "Grilled Turkey and Cheese Panini") och sedan bläddrar man i uppslag efter uppslag om Obama. Sen promenerade jag till Times Square och köpte biljetter till den film som började inom tio minuter från det att jag kom. Det råkade vara en ny film. The Secret Life of Bees. En film man inte ska se själv. Alltså: bra och sevärd! Handlade mycket om de svartas situation i detta land på 1960-talet. Rörd efteråt konstaterade jag att det var jag och ca 200 afroamerikanska kvinnor som suttit i publiken. De flesta ömsom grät och ömsom skrattade sig igenom kvällens föreställning. Promenad hem genom New York- natten och idag ett trevligt besök i svenska kyrkan där jag mötte både nya bekantskaper och en journalistpraktikant på FN som jag nog får anledning att prata med igen, trevligt. Sedan båttur till detta IKEA och nu fick jag nyss sällskap av ett svenskt par som också behövde beskåda Manhattan från andra sidan och dessutom visade sig att jag och den ene är grannar uppe på Upper East. Så kan det gå. Nu väntar återresa till Manhattan. Tidig kväll pga tidig morgon imorgon. Tuff inledning på veckan. Och på onsdag kommer föräldrarna att landa på Manhattan. Ser otroligt mycket fram emot det! FN, middagar, museer, shopping och Phantom of the Opera har jag satt upp på deras att-göra-lista.
Det är roligt nästan jämt! Manhattan, here I come again!
_________________________________________________
Vi avslutar med några retroaktiva bilder från sista (?) sommarhelgens (förra helgen) bilder från Brooklynpromenaden. Det var precis så fantastiskt som det ser ut. Tänk värme, sol, sockerkakspick-nick, långpromenad.
måndag 13 oktober 2008
All mat är god mat... nästan...
En del i vardagen är att lära sig att handla. Man glömmer bort det. Alltså inte att handla men att affärsstrukturen är en del av vardagen. Man har ju liksom sin butik. Min heter ICA i Bandhagen och är trång och inte så välsorterad. Här har man pharmacy. Träffade ett par medelålders svenska turister som nästan förtvivlat undrade: men var handlar ni? De hade bara lyckats hitta till pharmacy. På pharmacy köper man strykjärn, grattiskort, schampo och halstabletter. De är stora som tio ICA-Bandhagen och har inte en liter mjölk. Men hudkräm. Jag tänker att där handlar de som bara äter ute. Sen finns det mataffärer – i en mängd olika varianter. De mest populära har en något alternativ framtoning och dit kan man gå och titta på köer. Människor köar ut på gatan och sedan in genom hela affären för att köpa ekologiska tomater och organiska strumpor. Kul vardag – tack och lov har vi tomaterna på ICA.
Jag handlar på ett litet ställe runt hörnet. Där går man in när som helst på dygnet och köper vatten, juice, knäckebröd, philadelfiaost, müsli och youghurt. Youghurtjakten i denna stad tar sin tid. Det handlar om att leta efter den som inte är helt fettfri. Här är, som ni säkert vet allt fettfritt, läsken är fettfri (!), grädden är fettfri, frukten är fettfri och jag slår vad om att de organiska strumporna är fettfria. Så på det sättet är ju amerikanarna medvetna. Ända tills de intar pommes, donuts, muffins, bagels, glass, baguetter och jordnötssmör (jordnötssmörshyllan i grannaffären upptar lika stor yta som grönsaksavdelningen på ICA Bandhagen (ok den liknelsen sa ungefär ingenting)). Så här snackar vi inkonsekvens mina damer och herrar. Men jag tror att det finns två typer av amerikaner helt enkelt.
Hur var det då med priserna? Ja det är en väldigt bra fråga. Allt beror väldigt mycket på verkar det som. När det gäller mat och godis (för många amerikaner är det visserligen nästan ingen skillnad) så är det stora prisskillnader mellan centrala Midtown och exempelvis södra Manhattan. Är man här ska man ta de mindre ställena som är små kedjor eller inte kedjor alls. Där verkar det gå snabbare, personalen är trevligare och du kan sitta länge utan att någon blir stressad (annars tenderar personalen bli nervösa och hoppa lite lätt om man inte betalar och går så fort man ätit upp och druckit hälften – även på bättre restauranger).
En kvällsmåltid med pasta, sallad eller exempelvis grillspett landar på mellan $10-15. Inte jättebilligt men helt ok. Kläder, skor och elektronik är betydligt billigare än hemma. Ikväll har jag lyckats hitta ta-med-mat som var toppen och bestod av biff-tacos som jag blev mätt på för $4 men då roar jag mig också med en muffins nu efter… den säger inte så mycket men smakar gott. Äter man ute dricksar man absolut alltid minst dubbla skatten (skatten står uträknad på notan men aldrig i menyn).
Annars i korthet:
- Pianokonserten på italienska kulturcentret var en hit. Gracie Italia! Och idag firas deras dag; Columbus day! Gracie Christopher Columbus!
- Lördagslunch med David från Rwanda och hans kompis. Otroligt roligt, trevligt och givande. Mer global-connection! Inspirerande.
- Promenad i Brooklyn heights i solen på lördagseftermiddagen, svensk sommarvärme, bron tillbaka mot Manhattan – fantastiskt!
- Svenska kyrkans 30-års jublieum (alltså i samma lokal här i NYC) i söndags. Hur bra som helst!
- Praktiken – kräver mer och mer, lär mig ännu mer och mer och lär känna folket från andra länder mer och mer. Spännande i massor.
- Besök på ingång: mina tidigare kollegor på KIC är i landet och landar i staden på torsdag. Ser fram emot det mycket!
- Det är nästan lika billigt att lämna in tvätten och få den tvättad och vikt. Det är liksom bara att acceptera att tjänster inte kostar mycket i detta land. Känns inte jobbigt på något sätt.
___________________________________________________________
För övrigt: Gick i snabb takt till jobbet med radio i lurarna och har till min glädje funnit en P1-wannabe-radiokanal. Mycket bra morgonnyheter. En av nyheterna kretsade kring finanskrisen och sätt att lösa den. Intervjuades gjordes Bo Lundgren. Det gick att höra dialekten bakom engelskan. The Swedish model när det gällde att pumpa in pengar i banker, köpa andelar och sedan sälja var receptet. Svenska 90-talets kris ses här på andra sätt än hemma. Inte roligare för det (eller ja kanske lite) men framförallt nyttigt med andra perspektiv. Sen att Scandinavia och Sweden var samma land det får man ju bara tycka är fint.
Jag handlar på ett litet ställe runt hörnet. Där går man in när som helst på dygnet och köper vatten, juice, knäckebröd, philadelfiaost, müsli och youghurt. Youghurtjakten i denna stad tar sin tid. Det handlar om att leta efter den som inte är helt fettfri. Här är, som ni säkert vet allt fettfritt, läsken är fettfri (!), grädden är fettfri, frukten är fettfri och jag slår vad om att de organiska strumporna är fettfria. Så på det sättet är ju amerikanarna medvetna. Ända tills de intar pommes, donuts, muffins, bagels, glass, baguetter och jordnötssmör (jordnötssmörshyllan i grannaffären upptar lika stor yta som grönsaksavdelningen på ICA Bandhagen (ok den liknelsen sa ungefär ingenting)). Så här snackar vi inkonsekvens mina damer och herrar. Men jag tror att det finns två typer av amerikaner helt enkelt.
Hur var det då med priserna? Ja det är en väldigt bra fråga. Allt beror väldigt mycket på verkar det som. När det gäller mat och godis (för många amerikaner är det visserligen nästan ingen skillnad) så är det stora prisskillnader mellan centrala Midtown och exempelvis södra Manhattan. Är man här ska man ta de mindre ställena som är små kedjor eller inte kedjor alls. Där verkar det gå snabbare, personalen är trevligare och du kan sitta länge utan att någon blir stressad (annars tenderar personalen bli nervösa och hoppa lite lätt om man inte betalar och går så fort man ätit upp och druckit hälften – även på bättre restauranger).
En kvällsmåltid med pasta, sallad eller exempelvis grillspett landar på mellan $10-15. Inte jättebilligt men helt ok. Kläder, skor och elektronik är betydligt billigare än hemma. Ikväll har jag lyckats hitta ta-med-mat som var toppen och bestod av biff-tacos som jag blev mätt på för $4 men då roar jag mig också med en muffins nu efter… den säger inte så mycket men smakar gott. Äter man ute dricksar man absolut alltid minst dubbla skatten (skatten står uträknad på notan men aldrig i menyn).
Annars i korthet:
- Pianokonserten på italienska kulturcentret var en hit. Gracie Italia! Och idag firas deras dag; Columbus day! Gracie Christopher Columbus!
- Lördagslunch med David från Rwanda och hans kompis. Otroligt roligt, trevligt och givande. Mer global-connection! Inspirerande.
- Promenad i Brooklyn heights i solen på lördagseftermiddagen, svensk sommarvärme, bron tillbaka mot Manhattan – fantastiskt!
- Svenska kyrkans 30-års jublieum (alltså i samma lokal här i NYC) i söndags. Hur bra som helst!
- Praktiken – kräver mer och mer, lär mig ännu mer och mer och lär känna folket från andra länder mer och mer. Spännande i massor.
- Besök på ingång: mina tidigare kollegor på KIC är i landet och landar i staden på torsdag. Ser fram emot det mycket!
- Det är nästan lika billigt att lämna in tvätten och få den tvättad och vikt. Det är liksom bara att acceptera att tjänster inte kostar mycket i detta land. Känns inte jobbigt på något sätt.
___________________________________________________________
För övrigt: Gick i snabb takt till jobbet med radio i lurarna och har till min glädje funnit en P1-wannabe-radiokanal. Mycket bra morgonnyheter. En av nyheterna kretsade kring finanskrisen och sätt att lösa den. Intervjuades gjordes Bo Lundgren. Det gick att höra dialekten bakom engelskan. The Swedish model när det gällde att pumpa in pengar i banker, köpa andelar och sedan sälja var receptet. Svenska 90-talets kris ses här på andra sätt än hemma. Inte roligare för det (eller ja kanske lite) men framförallt nyttigt med andra perspektiv. Sen att Scandinavia och Sweden var samma land det får man ju bara tycka är fint.
onsdag 8 oktober 2008
När vardagen är lång och presidentvalet närmar sig
Det rullar på kan man säga. Snabbare och snabbare. Det är nu det är igång. Det nu det är möten från 8.30 till 13.00 på olika platser inom bubblan. Det är nu man hetsar lunch och läser mail och bevakar nya möten 15-18. Det är sen och långt senare man scannar tal, reder ut vem som sa vad och korrekturläser och skickar sammanfattningar till dragningar till morgondagens EU-samråd. Det är nu man är tacksam över att affärerna är dygnet-runt-öppna. Dagens begivenheter började väldigt trevligt med frukost hos Kanada. Vi skulle kallat det fika med sju sorters kakor. Jag skippar detaljerna med all respekt för läsare. Imorgon kommer det att gå i ett – utan kanadensisk frukost.
Men… Det är ju ett val på gång också. Mitt i finanskris, rapporter och gräsklippning (trodde ni på allvar att jag klippte gräset?). Igår utspelade sig den andra och näst sista presidentkandidatdebatten. Ska jag vara helt ärlig är det mestadels så man märker av det stundande presidentvalet i New York. Det kan låta märkligt men i denna stad är händelsen inte särskilt märkbar. Det låter ju extremt märkligt. Men alltså sett ur NYC-perspektiv så händer det alltså inte så mycket i själva stan. Det beror på att Obama i princip redan har tagit hem NY och inte har anledning att driva på kampanjen här. Borgmästare väljs nästa år och likaså senator. Det är då som de större slagen sker här. Men självklart bryr sig folket desto mer. En amerikan jag pratade med på stan igår var snabb att konstatera att han ville ha tillbaka Clinton, Bill Clinton. Så kan snacket alltså också gå.
Debatten var underhållande och jag gissar att den har analyserats ut och in hemma. Här menade man att McCain skulle gynnas av stående (gående) debatt med publik. Icke - är min och många andra NYC-svenskars konstaterande. Han såg väldigt gammal ut, tappade delvis flyt och lyckades inte entusiasmera på samma sätt som Obama som formulerade sig briljant i kommentarerna. Han blir mer och mer statsmannalik och när nu flera framstående ekonomer gått ut och konstaterat att hans ekonomiska politik troligen slår många av McCains idéer så tycks USA gå allt mer mot Obama. Hann ikväll skymta delar av en intervju med Michelle Obama – och jag är hyffsat övertygad om att det i princip är ett nytt Clintonpar som amerikanarna har att göra med. Michelle framstod som oerhört påläst, välformulerad och karismatisk och svarade briljant på knivigare och lättare frågor. Jag börjar tro att nästa amerikanska president heter Barack Obama. Men det kan hinna hända väldigt mycket på tre veckor. Spännande blir det.
Helgen innebar utflykt till Ellis Island, trevlig kväll med all världens praktikanter och städning bland mycket annat. Imorgon möten, rapportering och italiensk pianokonsert på kvällen. Någon mycket klok har sagt att kultur ska ätas med dessertsked… Så jag gör det.
______________________________________
Dagens konstiga: En man ringer på mobilen och berättar att han heter David och bor i norra delarna av New York State och kommer från Rwanda och har studerat med min vän Hanna Carlsson i Nairobi. Hanna har meddelat att jag är här och nu ska jag och David träffas på lördag och diskutera FN. Trevligt. Världen kan inte bli mindre. Sverige – Kenya – Rwanda – Kenya – USA – Sverige – USA = Diskutera FN på kafé. Återkommer med rapport . Mobilen slår fortfarande Facebook.
OBS! Mot bakgrund av rådande finanskris gäller nu följande dollarsedlar i New York:
Men… Det är ju ett val på gång också. Mitt i finanskris, rapporter och gräsklippning (trodde ni på allvar att jag klippte gräset?). Igår utspelade sig den andra och näst sista presidentkandidatdebatten. Ska jag vara helt ärlig är det mestadels så man märker av det stundande presidentvalet i New York. Det kan låta märkligt men i denna stad är händelsen inte särskilt märkbar. Det låter ju extremt märkligt. Men alltså sett ur NYC-perspektiv så händer det alltså inte så mycket i själva stan. Det beror på att Obama i princip redan har tagit hem NY och inte har anledning att driva på kampanjen här. Borgmästare väljs nästa år och likaså senator. Det är då som de större slagen sker här. Men självklart bryr sig folket desto mer. En amerikan jag pratade med på stan igår var snabb att konstatera att han ville ha tillbaka Clinton, Bill Clinton. Så kan snacket alltså också gå.
Debatten var underhållande och jag gissar att den har analyserats ut och in hemma. Här menade man att McCain skulle gynnas av stående (gående) debatt med publik. Icke - är min och många andra NYC-svenskars konstaterande. Han såg väldigt gammal ut, tappade delvis flyt och lyckades inte entusiasmera på samma sätt som Obama som formulerade sig briljant i kommentarerna. Han blir mer och mer statsmannalik och när nu flera framstående ekonomer gått ut och konstaterat att hans ekonomiska politik troligen slår många av McCains idéer så tycks USA gå allt mer mot Obama. Hann ikväll skymta delar av en intervju med Michelle Obama – och jag är hyffsat övertygad om att det i princip är ett nytt Clintonpar som amerikanarna har att göra med. Michelle framstod som oerhört påläst, välformulerad och karismatisk och svarade briljant på knivigare och lättare frågor. Jag börjar tro att nästa amerikanska president heter Barack Obama. Men det kan hinna hända väldigt mycket på tre veckor. Spännande blir det.
Helgen innebar utflykt till Ellis Island, trevlig kväll med all världens praktikanter och städning bland mycket annat. Imorgon möten, rapportering och italiensk pianokonsert på kvällen. Någon mycket klok har sagt att kultur ska ätas med dessertsked… Så jag gör det.
______________________________________
Dagens konstiga: En man ringer på mobilen och berättar att han heter David och bor i norra delarna av New York State och kommer från Rwanda och har studerat med min vän Hanna Carlsson i Nairobi. Hanna har meddelat att jag är här och nu ska jag och David träffas på lördag och diskutera FN. Trevligt. Världen kan inte bli mindre. Sverige – Kenya – Rwanda – Kenya – USA – Sverige – USA = Diskutera FN på kafé. Återkommer med rapport . Mobilen slår fortfarande Facebook.
OBS! Mot bakgrund av rådande finanskris gäller nu följande dollarsedlar i New York:
fredag 3 oktober 2008
Jag ger er min dag
Nu sitter jag och fiskar och funderar över vilken tråd jag ska dra i. Antingen ger jag er berättelsen om konferensdagarna i Pennsylvania. Det var bra och intressanta dagar med mycket planering inför det kommande året på representationen. För oss praktikanter gav det mycket att få umgås med arbetskollegor i kanoter lite och ledigare kläder mycket. Jag fick se träd och vatten och smålänningen inom mig vaknade till liv. I like naturen! Sedan blev det utskottsstart. Mjukstart men ändå start. Jag tänker att det är nu jag tar reda på vad FN är och det är nu jag ger er min dag.
07.15 Sovmorgon. Kallt i rummet, djupsömn under natten. Morgonvanorna avslutas med slipsknytning – ny slips denna dag (smal, brunaktig). För lång. För kort. Trött. För lång igen. Lagom.
08.30 Fastnade med frukostblicken på ”Rules of procedure for the General Assembly” och tappade därför tid. Sätter på musik i öronen, påbörjar promenaden och försöker ringa Sthlm – misslyckas. Sthlm ringer mig. Lycka! Promenad i fortsatt rask takt.
08.55 Väl inne på kontoret byter jag skor, startar igång dator och läser dagens mail. New York-folket jobbar sent och börjar tidigt så även om jag var inne sent kvällen innan finns alltid mycket att läsa. Nya rapporter som berör femte utskottet har lagts upp på internetportalen, rapporter från utskottets byråmöte från gårdagen läses igenom. Läsning helt enkelt.
09.40 Möte med femteutskottarna på min handledares rum. Genomgång av dagens kommande möten. Strategi, ansvarsfördelning och briefing om det senaste från andra delegationer som man inte kunnat läsa sig till.
09.50 Femteutskottarna lämnar Sveriges representation och åker hiss och promenerar bort till FN-komplexet ca 7 min. Kom ihåg turordningen. På vägen sluter kanadensarna upp, danskarna går stenkastet före.
10.10 Ordförande för femte utskottet slår igång sessionens första möte. Representanter för de 192 medlemsländerna samlar sig efter att ha pratats vid. 63:e generalförsamlingens möte för femte utskottet är igång. Planering klubbas och optimister, som alla inblandade är, beslutar att allt bör vara avklarat till den 12 december – alla vet dock att det kommer kräva en julhelg och förbokade flygbiljetter för att det hela ska ta slut.
11.30 Nu är schema och dagordning klubbat – inledningsanförandena är nedtecknade och tolkarna har fått slita hårt. Angela Kane som är under-generalsekreterare håller en informell briefing. Heta diskussioner om ombyggnaderna uppstår.
13.00 Lunch intas i delegatmatsalen på FN. Jag hittar en tallrik pesto-tortellini med grönkål och morötter och en salladstallrik med färsk frukt. $6 är priset för detta. Förmiddagens diskussioner gås igenom med kollegorna.
13.50 Promenad tillbaka till svenska representationen. Läsning av nya mail och utskrift av nya rapporter, denna gång för det rådgivande organet som vi kallar ACABQ.
14.15 Veckoplanering med hela utskottsgruppen på representationen. Upplägg inför nästa vecka. Planering och genomgång om vad som ska göras.
14.50 Promenad till EU-kommissionens skrapa.
15.10 Det första utskottsanknutna EU-samrådet handlar om budgetriktlinjer. Flera nya praktikanter lokaliseras och jag presenteras och presenterar. Långt men spännande möte.
17.00 Återgång till representationen. Nya rapporter – skrivs ut och gås raskt igenom för att finna viktigt innehåll inför måndagen. Ev. helgläsning förbereds.
18.25 Praktikantgänget lämnar gemensamt representationen och umgås med goda vänner och mindre goda vänner i the Delegates Lounge i FN. Här hänger man och lokaliserar andra praktikanter och utvärderar veckan och mötena och försöker snappa upp varför Nicaragua sa si och Angola så.
20.00 Hunger. Avgång till thairestaurang med några av de svenska och finska kollegorna. Trevligt!
21.50 Promenad hem och här sitter jag.
Nu vankas sömn. Imorgon troligen Ellis Island med emmigrantmuseet och någon form av firande av, oh yes jag är beroende, kanelbullens dag! Men innan dess kan jag ge er någon bild från Pennsylvania.
___________________________________________________
Presidentvalet: Vice-presidentvalsdebatt igår. Palin vs. Biden. Låga förväntningar på Palin. Biden var helt otroligt bra. Delvis så bra så att man fick gåshud – en riktigt skicklig debattör med känsla och takt. Palin var uttrycksmässigt svårare att lyssna på och hade lite konkret men var betydligt bättre än i tidigare TV-intervjuer. Hon förvånade nog därför många av amerikanarna. Mer glöd och action i denna än senaste presidentvalsdebatten. På tisdag är det presidenternas tur igen. Spännande!
Shawnee Inn nära Delaware river i Pennsylvania mitt i Pocono mountains. Ca 1.45 minuter med buss från äpplet. En stor golfresort med fina vandringsstråk tänkte vi. Efter 10 minuter blev man upphämtad av en golfbil eftersom det annars kunde bli en dyr försäkringshistoria eller rättegångshistoria om man blev träffad av en golfboll. De hittar alltid skäl för sin bilåkning. Har jag sagt att de har straffskatt på sallad också...? Skojar bara.
Tänker mig Nalle Puh på den bänken. Snacka om lååångt ifrån sirenerna på Manhattan.
Naturligtvis leddes aktiviteten av en amerikan vilket föranledde att paddlingen utfördes i tävlingsform på blodigt allvar.
The interns (internerna?) på röda mattan.
07.15 Sovmorgon. Kallt i rummet, djupsömn under natten. Morgonvanorna avslutas med slipsknytning – ny slips denna dag (smal, brunaktig). För lång. För kort. Trött. För lång igen. Lagom.
08.30 Fastnade med frukostblicken på ”Rules of procedure for the General Assembly” och tappade därför tid. Sätter på musik i öronen, påbörjar promenaden och försöker ringa Sthlm – misslyckas. Sthlm ringer mig. Lycka! Promenad i fortsatt rask takt.
08.55 Väl inne på kontoret byter jag skor, startar igång dator och läser dagens mail. New York-folket jobbar sent och börjar tidigt så även om jag var inne sent kvällen innan finns alltid mycket att läsa. Nya rapporter som berör femte utskottet har lagts upp på internetportalen, rapporter från utskottets byråmöte från gårdagen läses igenom. Läsning helt enkelt.
09.40 Möte med femteutskottarna på min handledares rum. Genomgång av dagens kommande möten. Strategi, ansvarsfördelning och briefing om det senaste från andra delegationer som man inte kunnat läsa sig till.
09.50 Femteutskottarna lämnar Sveriges representation och åker hiss och promenerar bort till FN-komplexet ca 7 min. Kom ihåg turordningen. På vägen sluter kanadensarna upp, danskarna går stenkastet före.
10.10 Ordförande för femte utskottet slår igång sessionens första möte. Representanter för de 192 medlemsländerna samlar sig efter att ha pratats vid. 63:e generalförsamlingens möte för femte utskottet är igång. Planering klubbas och optimister, som alla inblandade är, beslutar att allt bör vara avklarat till den 12 december – alla vet dock att det kommer kräva en julhelg och förbokade flygbiljetter för att det hela ska ta slut.
11.30 Nu är schema och dagordning klubbat – inledningsanförandena är nedtecknade och tolkarna har fått slita hårt. Angela Kane som är under-generalsekreterare håller en informell briefing. Heta diskussioner om ombyggnaderna uppstår.
13.00 Lunch intas i delegatmatsalen på FN. Jag hittar en tallrik pesto-tortellini med grönkål och morötter och en salladstallrik med färsk frukt. $6 är priset för detta. Förmiddagens diskussioner gås igenom med kollegorna.
13.50 Promenad tillbaka till svenska representationen. Läsning av nya mail och utskrift av nya rapporter, denna gång för det rådgivande organet som vi kallar ACABQ.
14.15 Veckoplanering med hela utskottsgruppen på representationen. Upplägg inför nästa vecka. Planering och genomgång om vad som ska göras.
14.50 Promenad till EU-kommissionens skrapa.
15.10 Det första utskottsanknutna EU-samrådet handlar om budgetriktlinjer. Flera nya praktikanter lokaliseras och jag presenteras och presenterar. Långt men spännande möte.
17.00 Återgång till representationen. Nya rapporter – skrivs ut och gås raskt igenom för att finna viktigt innehåll inför måndagen. Ev. helgläsning förbereds.
18.25 Praktikantgänget lämnar gemensamt representationen och umgås med goda vänner och mindre goda vänner i the Delegates Lounge i FN. Här hänger man och lokaliserar andra praktikanter och utvärderar veckan och mötena och försöker snappa upp varför Nicaragua sa si och Angola så.
20.00 Hunger. Avgång till thairestaurang med några av de svenska och finska kollegorna. Trevligt!
21.50 Promenad hem och här sitter jag.
Nu vankas sömn. Imorgon troligen Ellis Island med emmigrantmuseet och någon form av firande av, oh yes jag är beroende, kanelbullens dag! Men innan dess kan jag ge er någon bild från Pennsylvania.
___________________________________________________
Presidentvalet: Vice-presidentvalsdebatt igår. Palin vs. Biden. Låga förväntningar på Palin. Biden var helt otroligt bra. Delvis så bra så att man fick gåshud – en riktigt skicklig debattör med känsla och takt. Palin var uttrycksmässigt svårare att lyssna på och hade lite konkret men var betydligt bättre än i tidigare TV-intervjuer. Hon förvånade nog därför många av amerikanarna. Mer glöd och action i denna än senaste presidentvalsdebatten. På tisdag är det presidenternas tur igen. Spännande!
Shawnee Inn nära Delaware river i Pennsylvania mitt i Pocono mountains. Ca 1.45 minuter med buss från äpplet. En stor golfresort med fina vandringsstråk tänkte vi. Efter 10 minuter blev man upphämtad av en golfbil eftersom det annars kunde bli en dyr försäkringshistoria eller rättegångshistoria om man blev träffad av en golfboll. De hittar alltid skäl för sin bilåkning. Har jag sagt att de har straffskatt på sallad också...? Skojar bara. Tänker mig Nalle Puh på den bänken. Snacka om lååångt ifrån sirenerna på Manhattan. Naturligtvis leddes aktiviteten av en amerikan vilket föranledde att paddlingen utfördes i tävlingsform på blodigt allvar.The interns (internerna?) på röda mattan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
