När vardagen är lång och presidentvalet närmar sig

Det rullar på kan man säga. Snabbare och snabbare. Det är nu det är igång. Det nu det är möten från 8.30 till 13.00 på olika platser inom bubblan. Det är nu man hetsar lunch och läser mail och bevakar nya möten 15-18. Det är sen och långt senare man scannar tal, reder ut vem som sa vad och korrekturläser och skickar sammanfattningar till dragningar till morgondagens EU-samråd. Det är nu man är tacksam över att affärerna är dygnet-runt-öppna. Dagens begivenheter började väldigt trevligt med frukost hos Kanada. Vi skulle kallat det fika med sju sorters kakor. Jag skippar detaljerna med all respekt för läsare. Imorgon kommer det att gå i ett – utan kanadensisk frukost.

Men… Det är ju ett val på gång också. Mitt i finanskris, rapporter och gräsklippning (trodde ni på allvar att jag klippte gräset?). Igår utspelade sig den andra och näst sista presidentkandidatdebatten. Ska jag vara helt ärlig är det mestadels så man märker av det stundande presidentvalet i New York. Det kan låta märkligt men i denna stad är händelsen inte särskilt märkbar. Det låter ju extremt märkligt. Men alltså sett ur NYC-perspektiv så händer det alltså inte så mycket i själva stan. Det beror på att Obama i princip redan har tagit hem NY och inte har anledning att driva på kampanjen här. Borgmästare väljs nästa år och likaså senator. Det är då som de större slagen sker här. Men självklart bryr sig folket desto mer. En amerikan jag pratade med på stan igår var snabb att konstatera att han ville ha tillbaka Clinton, Bill Clinton. Så kan snacket alltså också gå.

Debatten var underhållande och jag gissar att den har analyserats ut och in hemma. Här menade man att McCain skulle gynnas av stående (gående) debatt med publik. Icke - är min och många andra NYC-svenskars konstaterande. Han såg väldigt gammal ut, tappade delvis flyt och lyckades inte entusiasmera på samma sätt som Obama som formulerade sig briljant i kommentarerna. Han blir mer och mer statsmannalik och när nu flera framstående ekonomer gått ut och konstaterat att hans ekonomiska politik troligen slår många av McCains idéer så tycks USA gå allt mer mot Obama. Hann ikväll skymta delar av en intervju med Michelle Obama – och jag är hyffsat övertygad om att det i princip är ett nytt Clintonpar som amerikanarna har att göra med. Michelle framstod som oerhört påläst, välformulerad och karismatisk och svarade briljant på knivigare och lättare frågor. Jag börjar tro att nästa amerikanska president heter Barack Obama. Men det kan hinna hända väldigt mycket på tre veckor. Spännande blir det.

Helgen innebar utflykt till Ellis Island, trevlig kväll med all världens praktikanter och städning bland mycket annat. Imorgon möten, rapportering och italiensk pianokonsert på kvällen. Någon mycket klok har sagt att kultur ska ätas med dessertsked… Så jag gör det.
______________________________________
Dagens konstiga: En man ringer på mobilen och berättar att han heter David och bor i norra delarna av New York State och kommer från Rwanda och har studerat med min vän Hanna Carlsson i Nairobi. Hanna har meddelat att jag är här och nu ska jag och David träffas på lördag och diskutera FN. Trevligt. Världen kan inte bli mindre. Sverige – Kenya – Rwanda – Kenya – USA – Sverige – USA = Diskutera FN på kafé. Återkommer med rapport . Mobilen slår fortfarande Facebook.

OBS! Mot bakgrund av rådande finanskris gäller nu följande dollarsedlar i New York: