Mingel - diplomatins svar på skolans klassfest, körens fikapaus eller idrottens omklädningsrum

Första funderingen var nog: vad är det bra för? Varför ska man även kvällstid umgås med figurerna som det diskuteras med hela dagarna? Måste det pratas hela tiden? Men tänk: du blir inte en i gänget om du inte stannar kvar och äter och umgås lite.

När man är ny i en verksamhet eller ett sammanhang så känns det som att man sätter på sig glasögonen från när man var liten (jag skaffade visserligen glasögon först på gymnasiet men men… wathever).

När jag var liten så pekade jag på saker och sa AA-AA? Fick jag inget svar på min fråga om vad det jag pekade på hette eller var så upprepade jag något mer bestämt - AA-AA? Ungefär så fortsätter jag att göra fast lite mer civiliserat. Handledare och kollegor har tålamod och svarar artigt på mina vetgiriga funderingar och analyser. Men mingel det lär man sig by doing.

Syfte: Att lära känna varandra! Tänk klassfesten i femman, personalfesten med kollegorna. Det handlar om att få ut något mer än svåra och bökiga förhandlingar i syfte att nå konsensus mellan FN:s medlemsstater. Att känna varandras sociala beteenden är a och o när förhandlingsläget blir tight.

Praktikantens syfte: Att lära känna de andra praktikanterna. Lära sig av deras erfarenheter. Höra om deras situation och möta andra kulturer. Och bringa klarhet bland oklarheter från veckans förhandlingar.

Genomförande: Konferensrummen, ofta med fin utsikt, möbleras om och lysrören släcks och byts till levande ljus, olika former av tilltugg och dryck serveras. Enkelt. Myten om att det är sånt här hela tiden är just en myt. Det är något land i veckan som bjuder in och några kristallkronor att gunga i kan man inte tala om. Jag har testat några olika approacher. Låt mig först konstatera att övning ger färdighet. Men vissa saker är svåra att påverka; din energi. Du är troligen slut efter en dag med anteckning och ihärdigt lyssnande. Dina kollegors energi. De är troligen slut efter ditot. Och ibland orkar man ju bara inte att vara social.

Jag har observerat några olika förhållningssätt och tillåtit mig att testa några av dem, i verkligheten naturligtvis aldrig så cyniskt - men låt mig hårddra:

Superminglaren: Du kommer ganska mätt och belåten. Gör entré med en vän – vän 1. Lokaliserar tillsammans dryck och smakar en av snittarna. Spana sedan upp ett bekant ansikte. Ta sats framåt. Akta servitörerna. Hälsa översvallande på vännen –vän 2. Och presentera din medföljande vän – vän 1. Sedan kommer kedjan igång. Vännen 2 kommer att introducera sin vän 3 och nu går samtalet över i mer fritidsinriktade termer. Bekräfta minglarna och var glad. Låt olika personer stå i centrum och kom ihåg; alla älskar att stå i centrum! Jag minns: Tillställning hos UK.

Värdminglaren/parkeringen: Är man del av värdlandet eller väldigt etablerad så kan man göra det bekvämt för sig. Kräver självförtroende och går ej att planera. Leta upp ett hörn, gärna centralt i lokalen (?!) och ett bord med favoritsnittar. Parkera på platsen. Och inled samtal med närmast levande själ. Var glad och fråga mycket. Ät. Sedan dyker det upp ett bekant ansikte och du står kvar, frågar och ler. Ät. Har du flyt så kommer dina vänner att hitta dig. Och dina vänner, fattiga studenter från Europa, kommer att uppskatta val av fokus och samtalsämne. Mat. Jag minns: Sveriges mottagning för femte utskottet, möjligen franska ordförandeskapets mottagning men också mycket lik ovan nämnda taktik. Tror i vanlig ordning på att det finns hybrider.

Polaren: Superminglaren kan, om det vill sig illa låta kvällen övergå till att bli en trevlig men mindre social sammanställning än vad som krävs för att syftet ska uppnås. Din vän – vän 1 är trevlig och båda är hungriga och trötta. Prata och få igång kompiskonversationen. Peppa sedan varandra att testa utbudet på borden. Konversera och ha trevligt. Diskret - men så att det framgår att det inte är maten utan konversationen som är i fokus. En stor risk i detta sammanhang är att diskussionerna glider över till att handla om andra länders agerande i utskottet. Det får absolut inte ske! Jag minns: Japans mottagning härom veckan. Det är nog så man kan få kontakter som man kan behålla även när man snart lämnar staden.

Men nu är de snart slut i detta sammanhang.
_______________________

För övrigt:

- Hälsa mer – blyga mindre.

- Ät snitten i helt stycke om det går. Går det inte – försök inte!

- Gå hem när du inte orkar.

- Orkar du inte tidigt. Drick ur. Meddela att det är dags att fylla på glaset. Gå ut mot baren. Lämna mottagningen. En så kallad fransk sortie. (Rekordet för en vice ambassadör lär vara fyra minuter – med lobbyresultat).

- Var smidig och greppa den lilla koordination du har. Eller ja greppa glaset och tallriken i samma hand och ät med den andra. Glöm allt vad väska/papper/kamera heter. Du har bara två händer och tio fingrar. Även om de må vara långa - inse din begränsning.

- Använd tredje handen att hälsa med.