söndag 14 september 2008

När tunnelbanan stannar tar man semester!

Söndag morgon. Kl är 10.15 och jag slår klarvaken upp ögonen och konstaterar: solen lyser och värmen är påtaglig. Vad göra? Visserligen stod det på denna blogg att det skulle vara gospel eller bio idag. Men infallet sa nej till dessa alternativ och kallet blev: stranden! Det måste finnas en strand nära denna havsomslutna stad. Särskilt dagar då temperaturen når nya oanade höjder för en man med september i kynnet. Vi är ju i landet där allt är möjligt. Sagt och gjort – Lonley Planet fram för nära granskning och straduppletande. Jag djungeltrummade ut budskapet till mina praktikantkollegor. De flesta svarade att de helst sov lite till (fyra slag på trumman) medan Rebecka meddelade att hon kunde tänka sig en utflykt. För mig blev det alltså tur söder ut med tunnelbana och byte på södra Manhattan till tunnelbana ut mot Brooklyn. Sen var det bara att sitta i en dryg halvtimme och nå Brooklyns södra spets. Halvön som kallas Coney Island.

Man stiger av tunnelbanan och befinner sig i något som först liknar en Stockholmsförort och sedan liknar en Atlantstrand. Eller ja alltså det är ju en Atlantstrand men man kan ju inte säkert veta vad som är på riktigt och vad som är på låtsas i detta land. Utmed strandpromenaden i trä dansar människor till latinomusik, äter sockrade popcorn och grillade och friterade (!) spett med dubbelt friterade (!) pommes (i nämnd ordning helst). Där blev det bad i svalkande vågor, läsning och samtal hem till föräldrarna. Skönt och riktigt avkopplande. Tivolit på denna plats verkade hysteriskt och i stort behov av en renovering. Jag höll tillbaka min bergochdalbane - entusiasm (nej jag är inte ironisk) och fokuserade på solen istället.

Väl hemma blev det skoputsning, bagelinköp och ett avsnitt av Vita Huset dubbat till franska (inget att rekommendera). Imorgon börjar dagen med EU-samråd på franska. Ser fram emot äventyren den kommande veckan! Inte röd som en kräfta - men på god väg.


Ja ni, där kan man spendera en söndag till!


Och som vanligt är det mannen på bilden som skrivit texten.

Pariserhjulet i bakgrunden är pariserhjulet som nämnts i texten (genom ordet tivoli). Det är alltså inte pariserhjulet som är Rainbow på Liseberg (även om likheten är slående).

Inga kommentarer: