Kontrasterna, shoppingen och trolleri

Nu har lugnet sakta men säkert lagt sig över Manhattans västra kust och banderoller rullas ihop, kravallstaket plockas ned och talen skrivs om till rapporter. Det gjorde jag. Rapporterade från fyra länder. Efter ett par försök gick den hem, rapporten alltså. D.v.s. efter att jag förstått formen (imperfekt) för rapporter av det här slaget och lyckats med konststycket att få den första rapporten helt borttrollad i Regeringskansliets enorma serversystem och förvirra delar av IT-supporten i Stockholm. Först efter det fick jag nöjet att göra om och göra rätt. Samma dag regnade det som bara den och hösten verkade försöka få grepp om skyskraporna. Fredagen avslutades med het presidentvalsdebatt i praktikantkollektivet. Otroligt spännande och engagemanget från oss blivande statsvetare och sedermera USA-bitna var nog minst så stort som bland presidentkandidaterna. Fascinerad av amerikansk retorik som jag är måste jag nog ändå säga att kandidaterna är bättre talare än debattörer. Men intressant var det och det är helt tydligt att McCain gör allt vad han kan för att få det hela att handla om ett val om Obama. Alltså ja eller nej till Obama. Obama hade tydligare politisk vilja och jag upplever att han formar mer och mer konkreta idéer bakom den, ack så tacksamma sloganen, Change, we can belive in!

Sedan sist har det också handlat om shopping! Detta är en ganska så trevlig-shopping stad. Vi snackar billiga priser på kläder och annat som är dyrare hemma. T-shirts. Tack vare tips från vänner och bekanta lyckades jag bete mig som en i princip infödd New Yorker och tog vännerna Annika och Emma på en rundtur. Jeans. Eller så var det tvärtom eftersom de hunnit hänga många dagar i denna del av staden. Skor. Och vi pausade i lagom takt med tacos på sunk-Taco-Bell och kaffe på alla-svenskar-verkar-gilla-Starbucks. I-pods. Och allt annat man kan finna… Shoppingdagen avslutade vi utslagna på Applebees vid Times Square.

Söndag. Sista dagen för mina vänner i stan. Snart min fjärde vecka. Något saknas naturligtvis. Den uppmärksamma bloggläsaren konstaterar efter en stunds funderande att det mesta ju klarats av… Förutom. Ja precis. Musikal på Broadway. En söndagsmusikal skulle vara ganska så, gaaanska så nice tänkte vi och traskade raka vägen in på Winter Garden och köpte parkettbiljetter till Mamma Mia för $ 20. Jag skojar inte. Numrerade ståplatser vid som ett bar-räcke längst bak på parkett. Såg allt och hörde allt och kunde dessutom mindre frustrerat än dem i bänkarna röra på oss. Det kunde de på scen också och tempot var högt. En helt lyckad kväll. Mina vänner fick också, det möjligen omtvistade, nöjet att umgås med hela casten på en bar efter hela tillställningen… Lilla jag gick, ordningsam som jag ju är (och ingen är förvånad) hem för att sova inför en dag med krav på hög koncentration.

Den dagen var idag och har bland annat inneburit intressanta dragningar med Inga-Britt Ahlenius som är chef för FN:s internrevisor och den svenska i FN:s systemet som är högst upp i hierarkin. Jag blev oerhört fascinerad av hennes integritet och förmåga att sammanfatta och kommentera den oerhörda komplexitet som FN-systemet innebär. David Walker var en annan man som arbetar med granskning och revision som höll en dragning av sällan hört slag. Också imponerande att se personalen bakom dessa personer agera med sådan professionalitet och samtidigt i harmoni med sina respektive ansvariga. Avslutningsvis blev det en intressant bilateral med Frankrike som gav mig mycket och framförallt förståelse för det som nu ska göras sett ur ett större perspektiv. På fredag drar utskottet igång! Men nu… Nu bär det av för tvådagars konferens i Pennsylvania. Det blir en annan historia.
_____________________________________
Senaste dagarnas mest oväntade: Telefonsamtal till Hanna C i Khartoum – det funkade – var ju tvungen att prova!

Senaste dagarnas mest väntade: Det är så mycket ost på pizzan att man inte vet vart man ska ta vägen.

Senaste dagarnas mest tragiska kontrast: Promenad kvällstid utmed femte avenyns lyxiga affärer med märkessmycken och diamantprydda klänningar – vid ingångarna ligger många, många hemlösa när mörkret sänkt sig och filmstjärnorna slutat veckohandla. Pappbitarna till väggar och tak skyddar inte mot fukten och regnet från sidan. Hemlöshetsstrategi för New Yorks unga och gamla – ja tack!